1939

På 1980-talet arrangerades ”Panikteatern” i samarbete mellan LRF, Vuxenskolan och bygdegårdsföreningen. En långtradare anlände och förvandlade hela bygdegården med kristallkronor, röda dukar och ljuskandelabrar. Vi som hade anlitat teatern deltog också i föreställningen.

”Det var en rysk afton, och vi fick själva lista ut hur vi skulle bete oss. Vi serverade maten, iklädda teaterns kläder. Plötsligt kom någon ner från scen och gav oss en spark för att hålla oss i karaktär. Det var så roligt – vi skrattade hela kvällen!”

På 1950-talet var Starrkärrs bygdegård en central samlingsplats för ungdomarna i bygden. SLU, Sveriges Lantbruksungdom, höll sina möten här, och varje månad anordnades danskvällar som drog fullt hus. För att delta behövde man vara över 15 år och medlem, men det hindrade inte de yngre från att försöka smita in.

”Vi visste att det var en fest på gång här, men vi var för unga”, minns en av dem. ”En gång hittade vi Allans kläder i garderoben – stora byxor och skor. Vi klädde ut oss och försökte smyga oss in på festen – och det lyckades!”

På 1940-talet anordnades två årliga basarer i bygdegården, en på våren och en på hösten. De arrangerades av centerkvinnorna och Röda Korset, där många av bygdens mammor var engagerade. Allt var hemmagjort, och basarerna blev en viktig mötesplats för både vuxna och barn, där barnen lärde känna varandra redan innan de började skolan.

”Anna på högen var den vänligaste människan man kunde tänka sig, men det räckte med en enda blick från henne, och vi blev tysta som möss. Hon var auktionist och otroligt respekterad. Det sades att hon själv blev bortauktionerad som barn.”